Som de flesta vet vid det här laget så matar vi Charlie med flaska.
Amningen fungerade till en början väldigt bra för oss. Han tog bröstet direkt på BB och enligt personalen där hade han rätt sug taktik direkt. Vi hade goda förhoppningar och helammade de första 2 veckorna. När vi var på BVC efter ca 2 veckor då så såg de att han inte ökade som han skulle i vikt. Det är ju normalt att en bebis går ner de första dagarna och upp till 3% utav födelsevikten anses normalt. Nu hade han gått ner ytterligare 100 gram är det som var ”tillåtet” och vi blev skickade till barnakuten. Där satt vi i 6 timmar medans olika sköterskor och läkare kom in och kollade på honom, hur han åt och hur mycket han ökade i vikt efter varje måltid. Det var ingen fara, utan de trodde att han snart skulle vända.
Amningen hemma blev allt mer påfrestande och gjorde till slut så satans ont att jag grät varje gång han ville äta. I mitt fall var amningen en pina, vilket gjorde att jag hela tiden kände mig ledsen, otillräcklig som förälder och hur hemskt det än låter, började känna agg mot min bebis för att han hela tiden ville suga på mina ömmande bröst.
Sen vet jag inte vad som hände, men han var aldrig ”nöjd”. Han var ständigt hungrig och fick aldrig i sig tillräckligt utav fetmjölken, vilket i sin tur resulterade i en väldigt ledsen och skrikig bebis. Vi höll ut i ett par dagar till och jag pumpade brösten konstant för att mjölken skulle rinna till ordentligt. Då märkte vi att hur mycket vi är masserade och pumpade så fick vi knappt ut något. Till slut orkade vi inte mer. Jag var helt slut och bara grät, Viktor var helt slut och Charlie var missnöjd med hela situationen. Viktor fick springa iväg till affären en kvart innan stängning och köpa ersättning och thank God säger jag bara. Vår stackars hungriga bebis bara svepte flaskan och sov sen som en stock. Det avgjorde det för oss och sedan dess har vi enbart kört med ersättning och gav upp amningen helt. Det funkade inte för oss. Det tillfredsställde inte Charlie och det var absolut inte en mysig stund. Idag äter Charlie exakt var 3:de timme på dagen och håller sig i ca 8 timmar varje natt och är supernöjd. Han skattar alltid och är en väldigt nöjd och glad liten bebis. Att börja med ersättning var nog det bästa vi kunde gjort, men just då kändes det som ett nederlag.
Varför? Jo för att normen säger att man ska amma. En mamma ska kunna ge sitt barn mat från brösten. Många anser flaskmatning som ”fusk” och att man tar den lätta vägen istället för att kämpa för det som är bäst för ens barn. Tro mig, jag kämpade med allt jag hade men det funkade bara inte. Till slut ville mitt barn inte ens ta bröstet och var helt ointresserad. Han skrek när jag försökte amma och blev hur lugn som helst när flaskan åkte fram. Men man känner sig otillräcklig som mamma när man inte ens kan ge sitt barn mat. Nu kan jag se det från ett annat perspektiv, för så länge mitt barn är mätt, glad och nöjd så ser jag inte varför det skulle vara sämre att flaskmata än att amma.
Fördelar med flaskmatning:
* Jag drar inte hela lasten själv, utan jag och Viktor avlöser varandra hela tiden.
* Charlie tyr sig lika mycket till Viktor som till mig då vi båda kan ge honom mat.
* Det är jäkligt smidigt att ha en färdigblandad flaska i skötväskan när vi ska ut.
* Jag slipper ömmande och läckande bröst.
* Charlie är alltid mätt och nöjd.
* Jag slipper amma offentligt (vilket jag kände mig väldigt obekväm med).
* Du kan reglera mattiderna på ett helt annat sätt då mättnadskänslan håller sig längre med ersättning.
Nackdelar med flaskmatning:
* Det är betydligt dyrare.
* De kan bajsa oregelbundet.
* Kräket luktar 10 gånger värre än när man ammar.
* Har du glömt ersättningen hemma, eller inte tagit med tillräckligt hamnar du i en paniksituation.
* Du får ha mer framförhållning än när du ammar.
Det finns säkert fler saker att lägga till på listan men jag kan bara utgå ifrån mig själv och mina erfarenheter. Till nästa barn vill jag dock ge amningen en ny chans och hoppas på bättre resultat. Mest för att jag har hört från så många håll att amningen är en mysig och fin stund mellan mamma och barn. Och jag tror faktiskt att amning är det absolut bästa, trots att ersättningen idag är så pass utvecklad för att kunna efterlikna bröstmjölken på bästa sätt. Däremot tycker jag inte att det ska kännas skamfyllt att mata med ersättning, utan att man ska se det som att det absolut viktigaste är ju att barnet får äta och bli mätt. Vilket de absolut blir.
Det var vad jag kunde dela med mig utav när det gäller amning vs flaskmatning för våran del. Det är säkert annorlunda för andra och ingen historia är den andra lik. Syftet jag hade med detta inlägget var att peppa andra som funderar på att börja flaskmata sina barn, då jag vet att de på BVC och inom sjukvården i allmänhet förespråkar amning och nästan får en till att känna sg misslyckad som förälder för att man kanske inte orkar ”kämpa med amningen” längre. Du vet bäst vad ditt barn behöver. Glöm för fasiken inte det!
Senaste kommentarer