Hej på er, idag är en sån dag som jag gärna hade snabbspolat förbi. Känner mig inte alls på topp idag och är bara allmänt less på allting. Som tur är så har jag inte många utav dessa dagar men ibland så kommer de ändå och idag var det time. Svårt att beskriva mina känslor och tankar då jag inte direkt känner mig ledsen, utan bara trött. Jag är trött på att bara gå hemma och inte känna att jag gör någon nytta och trött på att dagarna bara går i slowmotion. Idag har jag varit förvånansvärt pigg och känt mig ovanligt rastlös, vilket inte händer allt för ofta nu. Klädde på mig och gjorde mig i ordning innan och bänkade mig sen igen i soffan och det var då ensamheten kom och sköljde över mig. Jag har sånt spring i benen och vill bara hitta på någonting, vad som helst! Men sen samtidigt så känner jag att jag inte har orken till att ge mig ut (speciellt med tanke på att det nu även SPÖREGNAR) men gud vad jag är trött på att bara sitta och titta på tv. Går dessutom bara skitprogram. Viktor är på jobb och alla mina vänner jobbar, så vad gör man?
Hade gärna kört en storstädning här hemma enbart i brist på annat, men tror ni inte att dom har stängt av vattnet i hela huset?! Det håller på att göras ett stambyte i grannhuset och givetvis stängs då även vårat vatten av, mellan 9-15. Asså fatta, det är inte bara någon timme åt gången eller så, utan hela dagen! Detta är dessutom andra gången dom gör såhär inom loppet av två veckor… blir lagom sur.
Under tiden som jag sitter och skriver detta ser jag nu att det typ börjar bli mörkt ute… tror också att det är därför som jag känner mig nere. När det numera är beckmörkt vid halv fem så kopplar mitt huvud automatiskt det till att dagen är slut och att ge mig ut då är det sista jag tänker. Ber om ursäkt för ett lite luddigt inlägg men så blir det ibland och kanske kan någon känna igen sig i det som jag försöker beskriva? Idag är längtan efter bebis lite extra stor, och jag bara hoppas på att det sätter igång snart. Går och försöker känna efter varje dag om något känns annorlunda och nu på senaste har jag börjat få väldigt mycket molvärk vilket varje gång drar igång mina förhoppningar om att det är dags men sen så försvinner de igen och då känns det bara hopplöst. Vill ha ut han nu! Sjukt att man kan gå och längta efter smärta. Men vad som helst känner jag lite nu, vill bara ha minsta lilla tecken på att det är igång.
Nu har jag fått vräka av mig lite känner jag och igen, ber om ursäkt om inlägget är väldigt luddigt och kanske lite upprepande men just nu är det såhär och i mitt huvud är allt väldigt luddigt just nu i skrivande stund så jag delar med mig till er andra. Ska försöka uppdatera mer sen när jag har lite mer positivt att skriva. Kanske kan göra en lista på mina + och – under graviditeten? Bästa vs sämsta typ… Kanske hade varit kul att se tillbaka på i framtiden?
Ni får i alla fall ha det så bra så länge så ska väl jag försöka komma på något att lägga min rastlöshet på. Wish me luck!
Senaste kommentarer