Godmorgon! Igår var ingen jättebra dag för mig. En känsla av hopplöshet låg och gnagde i mig hela dagen och vid några tillfällen ville jag bara stänga inne mig och gråta. Jag vet att det är vanligt bland nyblivna föräldrar, framförallt nyblivna mammor… Kanske därför jag inte skäms över att skriva och berätta om det.
Igår var vi på BVC med Charlie, hans andra BVC besök och förväntningarna var höga. Sa till Viktor innan vi skulle dit där hur spännande det skulle bli och se hur mycket han hade växt och gått upp sen sist vi där för en vecka sen. Att spädbarn går ner i vikt under sina första levnadsdygn är normalt, och ingen fara så länge de inte går ner mer än 10% av sin födelsevikt. Charlie vägde 3570 g när han föddes och förra veckan hade han gått ner 220 g. Det var som det skulle och absolut ingen fara sa barnmorskan. Nu när vi va där igår så hade han gått ner ytterligare (vilket han inte borde ha gjort) och väger nu bara 3194 g. Jamen 400 g på en vecka va väl inte så farligt tänkte jag, men blev rätt så uppskrämd när barnmorskan sa att hon måste rådfråga en barnläkare och ge oss en akuttid redan på torsdag (imorgon) för att se om han går ner mer och i så fall får man eventuellt diskutera inläggning. Tro mitt hjärta brast när hon sa det? Jag förstod absolut ingenting, jag som tycker att det har gått så bra med amningen och har hela tiden upplevt det som att jag har mycket mjölk i mina bröst och matar honom när han vill ha. Charlie är ett väldigt tryggt barn som gärna somnar vid tutten så fort den åker fram och det har väl resulterat i att han inte fått i sig den näringen som han behöver. Fick en massa tips nu på saker vi skulle testa för att hålla han vaken under amningen och då kändes det lite bättre. Försökte hela dagen igår med ALLT men ungen vill ju inte ha?! Genom att klä av honom innan maten, killa honom under fötterna osv gör honom bara irriterad och då vänder han bort huvudet åt andra hållet istället. Och blev även tillsagd att amma honom oftare, men nu äter han ju ingenting alls då han inte är hungrig så ofta som vi blivit tillsagda att ge honom mat. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Till råga på allt så tycker jag nu att min mjölk har minskat drastiskt. Jag vill amma min son tills han iaf är 6 månader gammal. Jag vill ha den stunden där bara han och jag sitter och myser samtidigt som han får äta. Det gör så ont i mig att veta att det jag gör inte är tillräckligt för att mitt barn ska må bra. Vi ska tillbaka till BVC imorgon för att ta ny vikt på honom och fortsätter det att dippa så får vi börja ge honom ersättning istället, för flaskan tar han. Mitt mammahjärta blöder lite just nu och jag går runt med en klump i magen konstant. Detta inlägget skulle egentligen upp igår men kände mig så uppgiven att jag inte kunde sätta ord på vad jag kände så det får bli nu istället…
På kvällen fick vi i alla fall besök utav Charlie´s gudmor tillika min bästa vän, Malin. Det gjorde mig lite gladare och när jag sen såg hur trygg Charlie är när Malin håller i honom gjorde mig ännu lite gladare. Älskade barn. Idag väntas ett besök av min väninna Louise och sen i eftermiddag så kommer min allra bästa Emil hit och ska träffa lillen för första gången. Så nu ska jag bara försöka släppa allt vad gårdagen förde med sig och försöka ha en fin dag tillsammans med mina fina vänner och min alldeles perfekta son.
Kvalitén på bilderna ber jag om ursäkt för, blir så tråkiga bilder när det är så mörkt hela tiden…
Senaste kommentarer